Min enda lilla fobi attackerade mig. Hade varit jobbigt om det var på riktigt.
Drömmar är ett lite intressant ämne. Ordet kan innefatta så mycket, allt från mardrömmar till dagdrömmer eller drömmen att bli astronaut. Ett jäkla stort ämne helt enkelt, och det finns inget rätt eller fel. Sånt gillar jag. Låter väldigt pedagogiskt också, haha.
Jag brukar nästan aldrig komma ihåg så mycket av mina drömmar (och nu talar jag alltså om de man har när man sover). Lite bilder hit och dit som fastnar ungefär. Men nu senast hade jag en som jag tror jag kommer minnas ett tag. I korta drag handlade den om att mitt rum här i Norrköping invaderades av några stora, håriga, äckliga spindlar av typen tarantel/fågelspindel/jaktspindel eller vad de nu heter, jag har inte riktigt kommit fram till det. (By the way, det finns sjukt många arter och familjer bland spindlarna, enligt Wikipedia. Alldeles för många, enligt min åsikt. Och varför googlar jag egentligen detta när jag tycker spindlar är så sjukt läskiga och äckliga??)
Usch vad otrevligt det var! Spindlar på golvet, bland mina kläder, i sängen... Ni kan ju tänka er den känslan, ni som känner mig vet att jag inte direkt gillar spindlar... I alla fall, ungefär där, när jag hade spindlar under täcket och på kudden, så vaknade jag. Och eftersom denna dröm var så pass verklig så flög jag ur sängen fort som fan, i tron att den var full av massa krypande, ludna saker. Ni vet, när man är lite osäker på om man drömde eller var vaken, och det tar några sekunder innan man har vaknat till ordentligt och kommit på att det faktiskt inte var på riktigt.
Ok, moving on. När mitt hjärta väl hade lugnat ner sig (och jag hade kollat efter spindlar både i och under sängen), kom jag också fram till att jag hade försovit mig rätt ordentligt. Så då var det bara att skippa frukosten och skynda iväg till skolan. En underbar fortsättning på en fantastisk morgon.
Men efter det har väl dagen varit ganska så bra. Skolan var rätt kul, och nu på kvällen har jag vart på min första stepplektion. :) Roligt var det, men svårt! Haha, jag är ingen Fred Astaire än så länge... Men snart så! :p
Imorgon åker jag hem över helgen. Ska fira påsk med familjen och lite sånt. Av en slump får jag sällskap på bussen också, eftersom Camilla hade bokat samma buss. (Haha, great minds think alike!) Kommer bli nice, och skönt o komma hem. :)
Nä nu ska jag väl avsluta det här och gå o lägga mig snart. Förhoppningsvis ska jag drömma om något trevligare inatt. Annars blir jag lite sur.
Over and out.
- Jen
