Pancakes rules! :p
Pannkakor är sjukt gott ibland. Barnsligt gott, man blir glad när man ska äta pannkakor. Fast jag äter det inte så ofta, därför att när jag gör det så blir det alltid för många, vilket skapar ett rätt äckligt illamående. Jag tror det är grädden.
Men nu har jag alltså käkat just pannkakor idag (varav några små från en liten ♥-stekpanna, födelsedagspresent från kusinen som jag tycker är jätterolig! Barnsligt som sagt haha.). Och ja, jag mår lite illa, men jag är också glad. :) Pannkakor kallar fram glada barndomsminnen. (Och "ungdomsminnen" också för den delen, eftersom jag aldrig riktigt slutat tycka om denna skumma blandning av mjöl, mjölk och ägg...)
Mormors specialpannkakor när man hade vart där och hjälpt henne med städning. Pappas som alltid har varit mycket bättre än mina. Mammas ugnspannkaka, en supergod variation.
För att inte tala om alla pannkaksätar-tävlingar jag haft mot syrran genom åren! Sen var det ju också en som syrran och jag hade (tillsammans) mot hennes dåvarande pojkvän. Snacka om dött lopp, den killen har verkligen ingen botten i sig. Han fick väl i sig fler än jag o syrran kunde äta tillsammans. Sen tog de slut... Och jag mådde illa.
Eller om man går ännu längre bakåt i tiden. Jag kommer ihåg en gång när jag var kanske åtta eller någonting, och skulle skriva en lista på mina favoriträtter. Vet inte varför, kan ha vart för skolan. Iaf, vilken unge tycker inte om pannkakor? Det hamnade rätt högt på min lista i alla fall. Eller rättare sagt, "pangkakorna" gjorde det.
Kommer ihåg att mamma, pappa & syrran skrattade och tyckte det var gulligt och jätteroligt, men vadå? Jag hade väl inte kopplat att ordet kom ifrån att man tillagar maträtten i en stekpanna? Vem bryr sig om sånt när man är åtta år gammal liksom? Inte jag. Men jag tror att det kan ha varit där som språknörden i mig började skapas. :p Men det är en annan historia.
Okej, nu började jag må ännu mer illa, måste sluta tänka på pannkakor... Dessvärre är det så att jag har en massa sånt i frysen nu, eftersom jag stekte till ungefär 6 personer...
Någon som blev sugen?
-- Binky
Men nu har jag alltså käkat just pannkakor idag (varav några små från en liten ♥-stekpanna, födelsedagspresent från kusinen som jag tycker är jätterolig! Barnsligt som sagt haha.). Och ja, jag mår lite illa, men jag är också glad. :) Pannkakor kallar fram glada barndomsminnen. (Och "ungdomsminnen" också för den delen, eftersom jag aldrig riktigt slutat tycka om denna skumma blandning av mjöl, mjölk och ägg...)
Mormors specialpannkakor när man hade vart där och hjälpt henne med städning. Pappas som alltid har varit mycket bättre än mina. Mammas ugnspannkaka, en supergod variation.
För att inte tala om alla pannkaksätar-tävlingar jag haft mot syrran genom åren! Sen var det ju också en som syrran och jag hade (tillsammans) mot hennes dåvarande pojkvän. Snacka om dött lopp, den killen har verkligen ingen botten i sig. Han fick väl i sig fler än jag o syrran kunde äta tillsammans. Sen tog de slut... Och jag mådde illa.
Eller om man går ännu längre bakåt i tiden. Jag kommer ihåg en gång när jag var kanske åtta eller någonting, och skulle skriva en lista på mina favoriträtter. Vet inte varför, kan ha vart för skolan. Iaf, vilken unge tycker inte om pannkakor? Det hamnade rätt högt på min lista i alla fall. Eller rättare sagt, "pangkakorna" gjorde det.
Kommer ihåg att mamma, pappa & syrran skrattade och tyckte det var gulligt och jätteroligt, men vadå? Jag hade väl inte kopplat att ordet kom ifrån att man tillagar maträtten i en stekpanna? Vem bryr sig om sånt när man är åtta år gammal liksom? Inte jag. Men jag tror att det kan ha varit där som språknörden i mig började skapas. :p Men det är en annan historia.
Okej, nu började jag må ännu mer illa, måste sluta tänka på pannkakor... Dessvärre är det så att jag har en massa sånt i frysen nu, eftersom jag stekte till ungefär 6 personer...
Någon som blev sugen?
-- Binky
Kommentarer
Postat av: Therese
Jag sa/skrev också "pangkakor" när jag var liten. Jag tror att de flesta barn gör det. Märkligt egentligen. Man borde lära ungar att artikulera... Haha.
Postat av: Binky
Haha verkligen! Det är störande när man inte förstår vad småungarna säger. Skärpning föräldrar! :p
Trackback
