Innan dagen finns det en natt.
Jag har en rätt dålig dag. En helvetes jobbig dag faktiskt.
Ett helt år. Jag kan inte riktigt fatta det, hur kunde det gå så fort? 12 månader sen den där sista dagen. Det kunde nästan ha varit igår, men samtidigt känns det som om jag är en helt annan människa idag än jag var då. Vad hände med all denna tid och vad hände med mig?
Mitt år har varit jobbigt, svårt och ibland inte roligt alls. Jag har deppat och varit på gränsen till apatisk eller melankolisk, andra gånger har jag gråtit eller skrikit, även om det inte var så ofta jag bara släppte ut allt på det sättet. Men sen har det också funnits minnen, glädje och kärlek, humor och skratt. Sånt som gör att resten blir lite lättare.
Idag har varit som en miniversion av mitt år. En snabbrepris av ett års känslor och sinnesstämningar på några timmar. Sorg, tomhet, rädsla, ensamhet, kärlek och skratt på ett löpande band. Jag har gått igenom hela registret för mig själv, och det var ganska jobbigt, så nu orkar jag inte riktigt mer idag.
Jag tror att jag är en sån människa som alltid klarar sig. Det kan vara svart och fullt av skuggor och helt för jävligt, men det går till slut. Jag behöver min egen tid någonstans i mörkret ibland, och sen lite tid till att bygga upp mig själv och våga komma fram igen.
Så, nu tänker jag stänga av och stänga in ett tag. Men vi hörs sen.
- Jen
Ett helt år. Jag kan inte riktigt fatta det, hur kunde det gå så fort? 12 månader sen den där sista dagen. Det kunde nästan ha varit igår, men samtidigt känns det som om jag är en helt annan människa idag än jag var då. Vad hände med all denna tid och vad hände med mig?
Mitt år har varit jobbigt, svårt och ibland inte roligt alls. Jag har deppat och varit på gränsen till apatisk eller melankolisk, andra gånger har jag gråtit eller skrikit, även om det inte var så ofta jag bara släppte ut allt på det sättet. Men sen har det också funnits minnen, glädje och kärlek, humor och skratt. Sånt som gör att resten blir lite lättare.
Idag har varit som en miniversion av mitt år. En snabbrepris av ett års känslor och sinnesstämningar på några timmar. Sorg, tomhet, rädsla, ensamhet, kärlek och skratt på ett löpande band. Jag har gått igenom hela registret för mig själv, och det var ganska jobbigt, så nu orkar jag inte riktigt mer idag.
Jag tror att jag är en sån människa som alltid klarar sig. Det kan vara svart och fullt av skuggor och helt för jävligt, men det går till slut. Jag behöver min egen tid någonstans i mörkret ibland, och sen lite tid till att bygga upp mig själv och våga komma fram igen.
Så, nu tänker jag stänga av och stänga in ett tag. Men vi hörs sen.
- Jen
Kommentarer
Trackback
