Snart är mitt tålamod slut. Och ärligt talat, jag brukar ha ett jävla tålamod.
Lapp om golvvård på min korridorsdörr när jag kom hem i eftermiddags:
Gå inte in här idag, 15/11.
Nähä?? Hur ska jag komma hem då, hade ni tänkt er?
Sen tänkte jag att sist jobbade de med golvet på morgonen, och medlet borde torka på några timmar, så golvet kanske är klart?
Nehej du, jag hann inte ta mer än två steg innanför dörren innan en kvinna kommer runt hörnet och skäller ut mig för att jag står på golvet.
Jag: Men hur ska jag komma hem då?
Kvinna: Det tar bara en timme att torka!
Jag: Ja, och hur ska jag veta när ni började då? Ni kanske skulle ha skrivit någon tid på lappen?
Idioter.
Ursäkta språket, jag börjar bli ganska så trött på det här. Eller ärligt talat, mer förbannad. Klantskallar.
Någon timme senare knackar samma kvinna på min dörr och säger att "nu ska vi börja med slutbehandlingen, så ska du gå någonstans den närmaste timmen? I så fall måste du gå nu."
Så nu har jag alltså rumsarrest. Igen.
Underbart.
Och fan, nu har ju min tvättid börjat också. Trött jag blir.
- Jen
Kommentarer
Trackback
