Sena söndagar och tidiga måndagar.
Att festa på söndagar brukar inte höra till vanligheterna här, inte ens för KSMarna. Men, alla regler har ju sina undantag, så igår släppte jag loss ordentligt! :D Okej, inte bara jag förstås, vi var rätt så många. Kul var det!
Anledningen till att vi inte var hemma och pluggade igår var att det var FUL-skifte här i stan. Tydligen hade det blivit någon dubbelbokning på Trappan och igår var då enda dagen på länge som var ledig, så det fick helt enkelt bli fest på en söndag. Och för er som undrar nu, FUL står för Fadderier Utanför Linköping. Det har alltså att göra med Hovet nu igen, eftersom jag är ny medlem där, aka ny KSM-fadderist. Eller, nu är vi väl officiellt inte "nya Hovet" längre utan bara "Hovet", eftersom detta var skiftet...Nice! Hovpoeten gillar!
Ok, i alla fall, andra fadderister som var med var Legionen, Familjen, Mipho, Flummeriet, Skansen, Halvkasst, Organisationen... etc. Vi var många.
Hursomhelst, dagen var bra. Vi började festandet redan klockan elva med olika lekar och tävlingar, och självklart även gyckel. Vid sex började sittningen på Trappan, som bestod av middag och underhållning. Många fina gyckel, och självklart var Hovets bäst! Vi hade gjort en film, mediastudenter som vi är, och den kommer eventuellt dyka upp på Youtube senare. Håll utkik... Kvällen avslutades med ett eftersläpp som spenderades med kompisar ur KSM-ettan såväl som tvåan, kungligheter från Hovet och civila kompisar. Mycket trevlig feststämning! Samt en del alkohol och allmänt knasigt beteende ibland. :D Fler såna här dagar tack!
Men, allting har väl en baksida. Imorse när jag vaknade var jag otroligt trött och något bakis, det erkänns. Vilket inte är jättebra när man ska tidigt (typ) till skolan och skriva uppsats.
Jag är rätt så trött på den där uppsatsen vid det här laget. Deadline är imorgon, så idag var sista chansen att skriva klart den. Därför har vi suttit och skrivit och finslipat på den i cirka tio timmar idag, give or take. Speciellt den sista timmen, som bestod av korrekturläsning, språknazism och allmän seghet, var underbar... Fast å andra sidan, runt fyra-fem någon gång, när alla i gruppen var rätt trötta, så bestod arbetet mest av flum och hysteriska skratt åt allting, sånt är alltid roligt!
Nämen, visst, sekter är ett spännande ämne, men just nu är jag inte lite trött på allt som har med Livets Ord, Scientologi, thetaner och Ulf Ekman att göra. Så skönt att bli klar med den!
Och jag som hade tänkt gå till gymmet idag... Aja, jag fick nöja mig med att gå i trapporna istället, funkar ju också. Plus att jag fick en massa motion på dansgolvet igår (och brände hur mycket energi som helst, ingen aning om var den kom ifrån så plötsligt. Eller, det kanske var alkoholen förresten...?).
Nu har jag dock inte så mycket energi kvar, så tänkte bara avsluta med en liten lista:
- Dagens fniss: FUL (Fadderier Utanför Linköping, som sagt) kunde ju lika gärna ha hetat FIN (alltså Fadderier I Norrköping). Jag gissar att det var någon i Linköping som valde namnet för att jäklas lite. Älskar sån humor!
- Dagens tatuering: Stämpeln jag fick i dörren på Trappan (visserligen igår då) bestod inte av någon fin liten symbol nej. Istället har jag nu ordet "KOPIA" i fina klarblå bokstäver på min handled. Haha, alla är vi likadana! Där rök den unikheten. (Eh, unikismen? No. Unikiteten? Definitely not. :p Whatever. Ni vet vad jag menar.)
Okej, det blev en väldigt kort lista. Ni får nöja er med den.
Nu slutar jag skriva.
Peace!
- Jen
Min hjärna samarbetar inte.
Usch vad irriterande! Min hjärna verkar vara inställd på någon otroligt långsam hastighet just nu.
Seghet 1: Ni vet när man tänker något och sen glömmer det och inte kan komma på det igen? Lite störande, men man brukar komma på det, vad det nu är, efter ett tag. Nix, inte denna gången. Det var någonting jag tänkte igår morse, något som jag skulle göra, och sen bara försvann det. Detta var alltså mer än ett dygn sen, och jag går fortfarande och funderar på det. Frustrerande! Suck.
Seghet 2: Jag har haft en låt på repeat i skallen i ungefär fyra dagar. Underbart. Det är inte direkt världens bästa låt heller, Love Story med Taylor Swift. Av alla låtar. Visst, en söt kärlekstext med lyckligt slut, men nu just nu spyr jag bara på den. Det kunde väl i alla fall ha varit något riktigt bra tycker man, om det nu måste var någonting.
Seghet 3: Större delen av eftermiddagen ägnade jag åt att försöka läsa texter för analys till min litteraturuppgift. Vilket misslyckande. Ingenting fastnar! Orden försvinner ur mitt minne fort som f-n. Det gör analysen ganska omöjlig. Plus att motivationen hamnar i botten.
Allt till de j-vla orden om Romeo and Juliet. Nu ska jag fortsätta svära för mig själv. Allt för att överrösta Taylor.
Over and out.
- Jen
En grå vardag med mini-inslag av vad jag kallar rebellism.
Varför känns det som jag har skrivit det här inlägget förut?
Jag antar att det oftast inte händer så många jättestora grejer i mitt liv. Det är rätt många saker som kommer tillbaka hela tiden och som vanligtvis inte blir till så mycket mer än så. Jag antar att det kallas vardag.
Ibland blir jag lite trött på vardagen och vill bara hitta på något helt annat. Något väldigt mycket annorlunda. Go bananas. Men det gör jag inte. I alla fall oftast inte.
Visst, ibland gör jag små knas-saker som att börja dansa stepp eller äta två semlor i rad (rekomenderas inte, slutar bara med illamående, vilket man kanske borde kunna räkna ut alldeles själv), men det var faktiskt länge sen jag gjorde något riktigt knäppt eller otroligt dumt. Tror jag i alla fall, eller så har jag bara förträngt allt. Men i så fall litar jag på att speciellt syrran snart kommer att påminna mig om alla dessa dumma saker.
Vart leder då detta inlägg? Vad är poängen med det?
Ingen aning, jag bara skriver något strunt nu som vanligt. Kanske mest för att jag inte riktigt vill jobba med min litteraturuppgift, som jag egentligen borde göra. Men jag känner mig lite rebellisk idag :p Haha, ibland måste man protestera lite mot den gråa vardagen, även om det är på ett väldigt oskyldigt sätt!
Nu ska jag demonstrera lite mer genom att äta chips och dricka läsk. OMG, på en måndag!
Ha det bäst allihopa! Kram.
- Binky
(PS. Jag är ett stort fan av att få gulliga små meddelanden och hälsningar. Mina släktingar och kompisar är så söta ibland! Puss på er.)
En något mindre charmerande sida av mig kanske.
Okej, för er som känner mig: ni kan börja himla med ögonen och skaka på huvudet redan nu. (Jag kan tydligt se er framför mig, Camilla, Catharina, syrran, pappa... The list goes on, men reaktionen brukar vara densamma.)
Ni som inte känner mig så bra: följande är rätt typiskt mig, men i övrigt är jag faktiskt vad som brukar kallas en normal person. I alla fall rätt ofta. Typ.
Vad jag har gjort den här gången då:
Jag var törstig, bestämde mig för att dricka vatten. Något roligt fick mig att skratta. Samtidigt. Resultat: inte bra.
Cirka en halvliter vatten (ja nästan...) som skulle neråt åkte på grund av mitt dåligt timade skratt istället uppåt. Det är inte trevligt att få upp massa vätska i näsan.
Men det äckliga slutar inte här, vattnet måste ju sedan ta vägen någonstans. Gravitationen ni vet. Så när det har skjutits upp så långt det går rinner det förstås ned igen. Denna gången på utsidan. Ytterst otrevligt faktiskt.
Aja, vatten i näsan är i alla fall något bättre än mjölk eller morot, som är några andra exempel från mitt förflutna.
Så till dagens lärdom:
1. Jag måste sluta med att försöka svälja och skratta samtidigt. Det blir aldrig bra.
2. Min omgivning måste sluta locka mig till skratt precis när jag ska svälja något. Tack.
Hoppas nästa inlägg blir mer rumsrent.
-- Binky
Bara strunt.
Ny vecka, nya tag! Eller ny och ny, det är ju faktiskt redan torsdag, så den är väl egentligen snart slut... Men jag har ju inte skrivit något än den här veckan, så i min bloggvärld är det en ny vecka nu!
Moving on. Skolan och livet i Norrköping rullar på, med uppsatsskrivande, möten och träningar hit och dit. Bland annat. Inte mycket nytt på den fronten egentligen.
Jag var på dansen på Friskis tidigare ikväll, roligt som vanligt. :) Men nu är jag sjukt sugen på godis, eller chips, eller glass... Varför blir jag alltid sugen på något onyttigt när jag har tränat? Ett av vardagens stora mysterier.
Nä det här går segt, jag har visst inte något spännande att säga idag. Så jag ska bespara er lidandet av att läsa en massa strunt. Jag får ta upp tråden igen någon annan gång. Tänkte bara avsluta med en härlig låt:
Gunpowder & Lead med Miranda Lambert.
Härlig röst. Check it out.
TTFN!
- Jen
Tack.
Puss och kram på er.
- Jen
Innan dagen finns det en natt.
Ett helt år. Jag kan inte riktigt fatta det, hur kunde det gå så fort? 12 månader sen den där sista dagen. Det kunde nästan ha varit igår, men samtidigt känns det som om jag är en helt annan människa idag än jag var då. Vad hände med all denna tid och vad hände med mig?
Mitt år har varit jobbigt, svårt och ibland inte roligt alls. Jag har deppat och varit på gränsen till apatisk eller melankolisk, andra gånger har jag gråtit eller skrikit, även om det inte var så ofta jag bara släppte ut allt på det sättet. Men sen har det också funnits minnen, glädje och kärlek, humor och skratt. Sånt som gör att resten blir lite lättare.
Idag har varit som en miniversion av mitt år. En snabbrepris av ett års känslor och sinnesstämningar på några timmar. Sorg, tomhet, rädsla, ensamhet, kärlek och skratt på ett löpande band. Jag har gått igenom hela registret för mig själv, och det var ganska jobbigt, så nu orkar jag inte riktigt mer idag.
Jag tror att jag är en sån människa som alltid klarar sig. Det kan vara svart och fullt av skuggor och helt för jävligt, men det går till slut. Jag behöver min egen tid någonstans i mörkret ibland, och sen lite tid till att bygga upp mig själv och våga komma fram igen.
Så, nu tänker jag stänga av och stänga in ett tag. Men vi hörs sen.
- Jen
Borta.
Snön ligger tjock över ditt namn
Slask färgar dagen grå och skuggorna förstoras.
Mellan oss den kalla jorden med sitt svarta mörker och en isande väta.
Du är alltid nära men så långt bort som en älskad kan försvinna
Jag kan inte längre se dig som förut.
Världar och rymdar delar oss med sina blixtrande knivar,
och blodet rinner fortfarande ur mitt sår.
Vem sa att livet är fint och lätt att leva?
Jag kan inte känna det idag,
när ishavets eviga vindar drar hårt genom mitt bröst.
En tornado av splitter som krossar och förstör.
Ett liv åt vargen som ylade i skymningen.
//J
Hejdå för ett litet tag då Peking.
Det var det jag höll på med häromdagen. Jag brukar inte direkt offentliggöra dessa texter, men nu tänkte jag att bloggen är ju faktiskt som en dagbok, so there you go. Lite av vad som pågår i min hjärna i metaforer eller bara rakt ut. Hoppas ni inte blev alltför konfunderade av allt prat om vindar, arenor och lådor.
Vad har hänt här sen dess då? Inte mycket egentligen, vad jag kan komma på nu. Jag har tränat, varit i skolan, suttit på möten, tränat lite till. Beach 2010 ska bli bra, men jag har rätt mycket träningsvärk idag... Aja, det är ju faktiskt roligt att gymma och dansa!
Imorgon (torsdag alltså) åker jag hem-hem till Solna. Kommer bli nice o träffa alla där igen, det var ett tag sen nu, men jag har lite blandade känslor inför den här helgen också. Den kommer bli både bra och jobbig. Jag lär skriva mer om det sen.
Nu ska jag äta en mandarin. Glassen tog slut igår. Fan.
Catch up with you later.
- Jen
Introducing: J
Ni vet såna där dagar? Jag har en sån.
En höst eller en vinter som med sina kalla vindar håller sig fast och för evigt blåser vidare med kraft stor nog att kyla ned och välta omkull. Mörker som lägger sin tunga slöja över en stad som brukade vara ljus och livlig. Ett tätt snöfall som får mig att drömma om lätta sommarregn och dagg på mornarna.
Tankar om mörker, rädsla och skuld. Surrar, viner och slår, lika orädda och kraftfulla som jag ibland skulle vilja vara och emellanåt kan bli. Jag kan visa upp en bild av styrka och självständighet samtidigt som jag lyssnar åt ett annat håll och är så liten. Ett sken som väljer och belyser, som gömmer, mörkar och skyddar. Ljus, skuggor och mörker. Upplyst scen och bakom tunga draperier.
Vi lever alla på vår egen arena av utvalda tankar och känslor. Rädslan vi har för att visa upp vårt allra innersta tvingar oss att spela en teater som alltför sällan ger applåder men ofta bevittnas av så många kritiker. En felaktig replik kan krossa och förstöra, ödelägga en karriär som hade kunnat bli en underbar historia. Teatersmink kan sitta alldeles för hårt över våra ansikten och inte släppa fram vårt verkliga jag, eller sitta för löst och rinna bort av en liten regnskur.
På min arena och i mitt scenljus visar jag oftast upp känslor som till exempel glädje, nyfikenhet och iver. Saker som ilska och frustration får nöja sig med en mindre, mörkare scen för de närmaste, medan sorgen och rädslan finns instängda ännu längre in bakom draperierna i en liten låda som jag sällan vågar öppna och då inte ofta inför någon annan än mig själv. Men min privata låda har i alla fall blivit mindre med tiden, i takt med att arenan har breddats. Jag antar att det är något bra egentligen.
Massor med människor har nämligen sagt till mig att jag måste prata om de där sakerna som jag förvarar inlåsta längst in, att det kommer rinna över eller explodera till slut annars. Och visst, de kanske har en poäng. Men jag är en envis människa, då och då närapå envis bortom logikens gränser.
Självklart lyssnar jag på människor som försöker hjälpa mig därför att de bryr sig, men jag gillar inte de tillfällen då de försöker tvinga ur mig mina innersta känslor när jag inte känner för det, när de lägger ord jag aldrig yttrat i min mun, eller när de försöker analysera mitt innersta väsen utifrån sina mallar. Jag antar att jag oftast föredrar att vara privat och unik, som alla andra vill jag vara mig själv och inte en blek kopia av någon annan.
End of story.
//J
Oj vad allvarligt, deprimerande, personligt det kan bli ibland när man släpper på censuren ett tag och bara skriver.
- Jen
"Thank God we're hot chicks with superpowers!"
En annan rad som beskriver lite grann hur jag känner mig idag:
"Yes, life's a bitch sometimes. All you gotta do is slap her right back! Or just walk away, that works too..."
Inte för att mitt liv direkt är hemskt, jag har ett fint liv, men ibland är man bara lite... argh! Ni vet? Okej, det kanske är svårt att förstå såna där förklaringar, men det är typ så jag menar i alla fall. Så det var därför jag skapade den här meningen idag.
Plus, som ni kan se så innehåller den lite velighet också, vilket jag antar beskriver mig rätt så bra överhuvudtaget. :p
Nä nu ska jag fortsätta denna lite skumma dag med att försöka skriva en artikel. Samma artikel som jag skulle ha skrivit igår, men det blev inte så mycket med det...
Ha det bäst!
- Jen
Om man inte har något att säga så pratar man om vädret...
Vilken fin dag det var idag! En sån där härlig vinterdag med klarblå himmel och gnistrande vit snö, och allt är så ljust att man blir lite förvånad. Fler såna hitåt tack!
Jag har egentligen inget viktigt att säga, skulle bara påpeka att vintern kan vara fin ibland också. För er som nu inte visste det. Vilket oftast brukar vara jag, så mycket som jag har gnällt på den i år. Men nu kanske våren kommer snart!
Haha, men appropå ljust så man blir förvånad... När jag vaknade häromdagen och gick ut i köket för att äta frukost så blev jag minst sagt bländad. Hyresvärden hade tydligen fixat alla lampor som hade slocknat i korridoren, och alltså även den starka lysrörslampa som sitter precis ovanför min dörr. Det var ju också en liten trevlig chockstart på dagen... :p
Nä nu ska jag äta middag och sen fortsätta försöka skriva artikel. So long suckers!
- Jen
Monday, monday... oh well.
Helgen var riktigt nice. Mycket fest och roliga människor, kul var det! Måste göras om snarast. :D
Men som vanligt så kommer det alltid en måndag sen. Den där dagen då verkligheten gör sig påmind igen och man får lite ångest över saker som man inte brydde sig om under härliga fredag-lördag. Skolarbete, tidningsartiklar som ska skrivas, ekonomin i slutet av månaden... Livet känns svårt ibland. Okej, skolan och tidningarna brukar faktiskt vara ganska roliga, men precis efter en bra helg är jag inte alltid jättepeppad på att börja med jobbet igen. Tur att det är tisdag snart.
Nej skärpning nu. Tråkiga dagar är inte kul, men när man inte kan göra så mycket åt det så får man se till att göra dem roliga med vad man har. Som en man på systemet uttryckte det när han såg de långa köerna i fredags:
"Vi dricker mjölk istället!"
Underbar det löser sig-positivitet!
Nu ska jag också vara positiv och börja laga min gourmetmiddag. Fiskpinnar rules!
Over and out.
- Jen
Mer om män...
"men suck!"
Ojdå, där kom en till sån där grej som låter lite fel... Detta skrev jag som personligt meddelande på msn. Sedan såg jag att det för engelskspråkiga människor tolkas väldigt annorlunda än om man som jag faktiskt tänkte att det skulle vara på svenska. Men kul blev det! :D
-- Binky
Någon har stulit vår tjejtjusare.
"Har ni en damsugare o låna ut? Nån jäkel har ju snott våran."
Den frågan ställde jag till en kompis via msn tidigare idag. Två sekunder senare såg jag mitt misstag och började fnissa. Vad fel något kan låta när man missar en liten bokstav, och oj så roligt det blir ibland när man är trött/skriver för fort!
Jag måste göra det oftare.
-- Binky
Once and for all.
Vem är binky?!
Okej, jag har fått den här frågan några gånger på olika ställen nu... Antar att jag inte varit tillräcklgt tydlig då.
Binky är alltså fortfarande jag, hon är en del av mig, eller vad man ska säga. Det är min flum-sida som jag helt enkelt gav ett namn, mest för att det ska bli lättare att se när jag skojar eller larvar mig. Vilket jag gör rätt ofta.
Alltså:
Jen: seriöst
Binky: flum
Hoppas det är lite klarare nu. :)
För övrigt så är jag nyfiken på vem mega man är! Haha.
- Jen
Twitter.
Här är adressen i alla fall:
http://twitter.com/jenny_blomberg
Nej nu måste jag börja jobba... Snart.
TTFN!
- Jen
Fettisdagen.
Appropå träning så har jag och Camilla anmält oss till en steppkurs nu! Kommer bli superkul tror jag. Fast den börjar inte förrän i slutet av mars så det är ju ett tag kvar, vilket är lite synd. Jag vill börja nu! Är supertaggad. :D
Idag har jag varit i skolan. Faktiskt enda dagen den här veckan som vi har schemalagd skoltid, vilket är lite skönt. Fast vi ska ju börja arbeta med uppsatsen nu, och sen så är det Filosofen, och JWG... Massa möten hit och dit och massa grejer att skriva känns det som. Är lite trött, men det är kul också. O just det jäklar, jag skulle ju kolla upp lite grejer till mötet imorrn... Tur att jag kom på det.
I alla fall. Föreläsningen idag var riktigt bra. Kan tänkas att det var den bästa hittills på utbildningen, tror nästan det. Härlig lärare och intressant ämne, det är en bra kombination!
Bland annat pratade han om sociala medier och nätverk och hur det har förändrats med tiden. Han sa också att många arbetsgivare idag inom vårat område kollar upp vilka sociala nätverk som arbetssökande finns med i, om man har gjort något avtryck i den virtuella världen. Samt att de som inte är med i något sådant nätverk rätt ofta faller bort i den första gallringen i en anställningsprocess. Vilket i princip fick hela klassen peppade på att skaffa egna Twitter-konton, som var ett av hans exempel.
Jag är också rätt sugen på att börja twittra nu. Dels så kanske det kan vara kul, och om det dessutom kan hjälpa en att få ett jobb i framtiden så är det ju definitivt värt det. Ska fundera mer på saken...
Ok, resten av dagen då. Jag har träffat Camilla och ätit middag. Pasta med färdig tomatsås och vitlöksbröd till, superenkelt och jättegott! Det är de små sakerna som gör det. :)
Nu hade jag tänkt ta det lite lugnt eftersom jag är rätt trött, men nähä. Kom ju på att jag har massa saker att göra som jag hade glömt bort. Suck. Jag är hopplös. Aja bara att sätta igång då.
Ha det bra!
Over and out.
- Jen
Kläder och choklad :D
Som ni säkert vet så tycker de flesta tjejer om att shoppa. Så även jag. Så, igår var jag och Therese runt i lite affärer på förmiddagen. Norrköping är ju inte riktigt som Stockholm när det kommer till shopping, men det finns en hel del bra affärer här också. Som till exempel New Yorker, som jag har upptäckt på riktigt sen jag flyttade hit. Där kan man alltid hitta något fint som man bara måste ha.
Till gårdagens fynd då. På just New Yorker hittade jag en t-shirt som bara var så Jag att jag faktiskt inte kunde låta bli (fast man borde spara...). Ni kommer att förstå varför. Detta är nämligen vad som står på den:
Give me the chocolate and nobody gets hurt!
Alltså: Jag + choklad. Jag har fått höra (från familjen, hela släkten, korridorare, kompisar...) att man lika gärna kunde sätta ett = där istället. (Iofs så gäller det även när det gäller t.ex. glass, men kanske speciellt choklad. Eller ännu bättre, Ben & Jerry's chokladglass!)
Så, har jag någonsin haft en tröja som speglar min personlighet så bra? Don't think so.
Haha, man måste kunna skratta åt sig själv!
-- Binky
Söndag.
Vad har hänt här sen senast då?
Jaa, på onsdagen var jag i skolan. Hände inte så mycket spännande vad jag kommer ihåg. Men det var ju några dagar sen och mitt minne är ju inte alltid det bästa haha.
Större delen av torsdagen spenderades helt däckad i sängen. Elak förkylning. Underbart.
Fredag: Struntade i förkylningen och gick till skolan. Sen intervjuade jag en talesperson för Norrköping Pride för Filosofen (kårtidning). Sen struntade jag ännu mer i förkylningen och gick och åt våfflor med Camilla & Therese. Gott! Tror faktiskt promenaden (väldigt kort visserligen) i den kalla friska luften hjälpte rätt bra också. :)
Igår var jag på mitt livs första riktiga basketmatch! Riktigt kul och spännande, verklig nagelbitare i slutet. Dolphins damer mot Telge (alltså Norrköping mot Södertälje), och Dolphins vann till slut i sista sekunden. Kul var det! Och för den som undrar var jag där för JWG:s webbtidning.
Sen på kvällen var det förfest hos några i klassen, och sen vidare till Kärleksfesten 2010 på Trappan. Rolig kväll!
Och nu är det alltså söndag, och även Alla hjärtans dag. Hoppas att alla par där ute har en fin dag, och att alla singlar inte blir för deprimerade.
Nu ska jag fortsätta försöka skriva min krönika. Det har inte gått så bra hittills, och deadline är imorgon... Får skärpa mig lite nu tror jag. Wish me luck! Och om ni känner att ni inspirerar andra till skrivande just idag så får ni gärna höra av er... :p
Kram!
- Jen
